Äntligen har våren kommit!

Det tog tid men äntligen har snön försvunnit och blommorna har börjat titta upp i rabatten! 

Först var det blåsippor och krokus som tittade fram och visade upp sin färgprakt och nu är det knopp i både hyacinter och tulpaner.

 

Igår när jag tog en sväng med kameran hittade jag små söta scilla, minipåskliljor, primula, gullvivor och brokbladig lungört som redan blommar!

 

För att inte tala om vitsipporna i dikeskanten, de är ju så underbara, det om något är väl ett vårtecken!

Det har också tittat upp någonting, och jag har ingen aning om vad de ska bli när de blir stora, så det ska bli spännande att följa dem.

De sitter i en av de små rabatterna som jag grävde upp och lade igen i somras, men tydligen missade jag de här.

Där de sitter vet jag att det fanns pioner, vallmo, tulpaner, gullris och liljor, så möjligen är det någon lilja kanske?

Någon som känner igen de små rackarna?

(Bilderna är tagna med 1 ½ veckas mellanrum.)

 

Avhärdning

Nu är det dags att börja med avhärdningen av alla förkultiverade plantor som jag haft på tillväxt i vardagsrummet. 

Den här veckan har de lovat fint väder så jag känner mig hoppfull att de ska överleva hela dagen ute, medan jag är på jobbet. De står ju dessutom inne på altanen, så de är skyddade från eventuell vind och regn som kan överraska trots väderleksrapporten. 

(Det frostade glaset på kortsidan av altanen är inte frostat, som det ser ut på bilden, det är bara en tunn hinna av morgondagg som låg kvar när jag tog kortet i morse.)

Sorken?

När snön försvann upptäckte vi små gångar som kollapsat precis under gräsmattsytan på några ställen, (ganska långt från både trädgårdsland och rabatter, vilket jag är glad för), men jag har ingen aning om vem som bott här under vintern.

Sorken gissade min mor på och i sånna fall kanske det är idé att köpa en sån där liten apparat som man sätter ner i marken och som skrämmer iväg sorken med ultraljud utan att skada den.
Jag har inget emot sorkar, men de får inte äta upp mina blomsterlökar!

Månadens favorit

Aprilskämt? Nej det var inte det. Den här bilden är tagen första april i ett soligt söderläge som jag inte tittat till på några dagar.  

Så underbart. Utan tvekan är dessa söta blåsippor månadens favorit!

Kolla in andra månadsfavoriter på Anna Vattenkannas blogg här. 

Förkultivering

Redan i januari sådde jag mina första fröer, som ni kan läsa om här, men det gick inte så bra. Troligen fick de för lite solljus och det slutade med att nästan alla dog. En stockros, några primula och en och annan lupin var allt som överlevde. 

Men skam den som ger sig, eller hur. Jag väntade några månader och i början på mars sådde jag igen. Den här gången flyttade jag också såbordet från mörkret i hallen till ett söderfönster i vardagsrummet, där det ju förstås borde stått från början. 

Den här gången blev det inläggningsgurka, vanlig röd bifftomat, broccoli, brysselkål, chili och majs men även några purpurvindor till altanen och tagetes till potatislandet.

Det här kortet är taget två veckor efter sådd (tyvärr i motljus, så kortet blev inte så bra).

Och idag, sex veckor efter sådd mår de prima och växer så det knakar.

Jag har också köpt några frön av en tomat som heter Omar's Lebanese som tydligen ska vara en riktig bamse till bifftomat. Varje frukt ska kunna bli upp till över ett kilo! Jag har ingen aning om den smakar gott (eller om den kanske blir "trä-ig" i smaken pga sin storlek) men jag bara måste ju testa. Den borde ju passa till ketchup eller en stark salsa om den inte är så god att äta färsk.

För utseendets skull köpte jag också frön av en tomatsort som heter Black Sea Man, men den här sorten verkar lite kinkig och av de fem frön jag köpte har bara ett enda börjat växa, men vilken skönhet!

Glad!

När vi köpte huset förra våren och en del av trädgården "paxats" för den kommande trädgården kunde jag äntligen börja se en framtid med självhushållning. Tanken på att delvis kunna vara självförsörjande har alltid tilltalat mig, (men aldrig tidigare varit möjlig i en lägenhet i stan) och att kunna odla egna grödor och konservera för att kunna äta senare tilltalar mig verkligen.

Med jämna mellanrum brukar jag titta in på second hand affären i stan och leta i bokhyllorna och äntligen har jag fått tag på boken som jag letat efter i nästan ett år!

Hemkonservering - handbok i konservering av bär, frukt och grönsaker från 1946. 

Boken tar upp dels hur man gör sylt, mos, marmelad, saft, gelé, ättiksinläggningar och dels hermetisk inkokning och sterilisering i ugn vilket är precis vad jag behöver information om.

En heldag i köket

Idag blev det en heldag i köket och en underbar doft har spritt sig i huset. 

Efter att jag tagit en del av surdegsgrunden till morgondagens brödbak matade jag min surdegsgrund igen för att den skulle få växa till sig igen, innan den skulle tillbaka in i kylskåpet, och den blev så 'glad' av matningen att den på morgonen hade svämmat över kanten på burken. (Den högra burken är min rågsurdegsgrund.)

Vetesurdegen hade över natten vuxit och bubblat sig jättefin. Konsistensen ska vara ungefär som seg chokladmousse och med massor av hål i. Sen var det bara att plocka fram alla ingredienser och blanda samman. 

Efter tio minuter i hushållsapparaten är degen är smidig och vacker och redo för några timmars jäsning. Jag delade degen efter halva tiden och lät delarna sedan fortsätta jäsa i brödformarna och med de två jäsningarna tog degen sammanlagt sju timmar på sig att resa sig.

Samtidigt som min surdeg jäste hade jag saftmajan på spisen och tog äntligen tag i alla svarta och röda vinbär som jag plockade i somras och frös in. 

Resultatet blev tio liter svart- och rödvinbärssaft och fem fina limpor vitt surdegsbröd.