onsdag 29 maj 2013

Rhododendronkullen

En trädgård är inte komplett utan vackra rhododendron som sprider sig i lummiga, böljande kullar av mörkgrönt med sprakande cerise och ljuva lila, rosa och vita nyanser.

Mitt problem är, som jag nämnt tidigare, att jag är väldigt ivrig och har svårt med tålamodet. Tyvärr är ju rhododendron knappast någon man kan skynda på så jag har just gjort min första långplanering för trädgården, typ 15 år eller så. 

I snabb följd (inom fem dagar) har jag fått fyra rhododendronbuskar och det passade sig därför väldigt bra att ta sig en funderare var min framtida rhododendronträdgård skulle placeras.

Roseum Elegans, den ljuvliga ljusa rosa fick jag av mina kära kusinen, Eller och Micke vid ett grillparty häromdagen.
Madame Masson och Schneekrone, de båda snövita, en dubbel och en enkel, fick jag av min son och sambo på mors dag.
Nova Zembla, den djupt cerise fick jag av uncle Phil när han var på besök i veckan.

 

 

  Jag bestämde mig för att placera min rhododendronträdgård på baksidan av uthuset. Här har vi en ganska stor yta av ingenting, bara lupiner, brännässlor och vildhallon och vi har inga andra planer på att använda ytan till något.

Eftersom vi funderat vidare från den första planen angående uthuset, som innebar att ha det kvar men ändra utseendet, har vi nu bestämt oss för att riva hela uthuset och därför kommer rododendronträdgården synas både från huset, verandan, trädgården och uppfarten. 

Sambon trimmade ner området och planterade buskarna åt mig, den djupt cerise som blir tre x sex meter längst bak, den rosa på två x fyra meter till höger och de två små (cirka 100 cm) vita i framkanten.






Nu önskar jag mig ju så klart en lila rhododendron också, och sedan kan jag fylla ut med azaleor i gult, brandorange och chockrosa.




Tillägg 2013-06-04

Måste bara lägga till de här bilderna som jag tog idag, de är ju så underbara:


  



tisdag 28 maj 2013

Surdegsbak

Jag startade en surdeg för några månader sedan och det är nog det bästa jag gjort. Brödet blir underbart gott och jag har alltid jäst hemma, närhelst jag vill/behöver baka och jag har inte köpt bröd på månader. Eftersom familjen är halvt engelsk är toast vanligt till frukost och det går åt ganska mycket bröd. 

Igår kväll innan sänggående startade jag en surdeg från min surdegsgrund och på morgonen stod den bubblande och väldoftande på diskbänken och den var "trådig" och fin när jag vinklade på bunken lite, precis som den ska vara.

 


Jag blandade ihop en deg efter känsla, utan att ha något recept och gissade att den skulle bli lagom till två limpor och förväntade mig den vanliga jästiden på cirka sju-åtta timmar. Det jag inte hade tänkt på var att jag bytt ut en del av vetemjölet mot rågsikt och efter bara tre timmar hade degen jäst upp jättemycket, så jag knådade om den snabbt (därav den lite skrovliga ytan) och gjorde tre limpor av den istället. Efter ytterligare tre timmar hade de jäst upp fint och limporna fick åka in i ugnen.





Brödet blev jättegott med en klar surdegssmak och jag är riktigt nöjd. Om någon vill prova så är receptet här:
Kväll dag 1:
2 1/2 dl surdegsgrund
3 dl rågsikt
2 1/2 dl ljummet vatten
Morgon dag 2:
Surdegen som stått över natten
8 dl rågsikt
5 dl vetemjöl
5 dl ljummet vatten
1 1/2 dl salt
50 gram rumstempererat smör/margarin
Eftermiddag/kväll dag 2:
Låt jäsa till dubbel storlek (beroende på hur aktiv jästen är och rumstemperaturen tar det mellan 5-9 timmar. Titta alltid på degen, inte på klockan.)
200 grader. Cirka 30 minuter, tills brödet är lätt och låter ihåligt när du knackar på undersidan.



Jag är lite nyfiken på om det går att baka söta degar på surdeg, t ex sockerkakor, muffins och kanske till och med småkakor. Det kanske är dags att börja experimentera lite snart och se hur det smakar.





torsdag 16 maj 2013

Altanen

Våran altan är inte så fin. Jag vet inte om det beror på sättningar i marken eller på att de som byggde altanen inte pålade nedanför tjälnivån, men hur som helst är den både sned och vind.



Dessutom är den vita färgen angripen av alger och plasttaket har nog inte skrubbats rent på minst tio år!

Förra året hann jag inte ta i tu med altanen, men nu orkade jag inte se på eländet längre. Jag lånade min fars högtryckstvätt, vred munstycket på max och satte på mig regnkläder, sen var det bara att köra igång.

Titta vilken skillnad "lite" vatten kan göra!






Höjdrädd och gravid som jag är kände jag mig inte manad att klättra upp på taket, så jag skickade upp min älskade karl tillsammans med högtryckstvätten och bilden nedan har jag tagit inifrån altanen och ut genom taket. Det är ett sånt där gammalt plasttak med krackeleringar så det kommer ju aldrig att bli helt rent, men oj vilken skillnad det blev!


Den här rengöringen har gjort att det känns nästan som nytt. Rent och fräscht blev det!

Jag tycker också att altanen känns instängd och skulle vilja byta ut "planket" mot ett snyggt krysstaket. Jag tror det skulle kännas mer luftigt, öppet och inbjudande då.

(Bilden har jag lånat från byggahus.se)







onsdag 15 maj 2013

Trätunnorna sprack

I somras  köpte vi nya supersnygga vattentunnor i trä från den lokala handelsträdgården. Vi blev förälskade direkt när vi såg dem och de blev ju tusen gånger snyggare än de blå plasttunnor som stod där när vi köpte huset.

  

Tyvärr så är jag ju en stadstjej i grunden, som bott i lägenhet mitt inne i stan hela mitt liv, och min sambo är engelsman och inte van vid vårt kalla väder, våra snömassor eller vår tjäle och vi hade ingen tanke alls på att tunnorna behövde tömmas på vatten och ställas undan på höstkanten. Resultatet blev att de vattenfyllda tunnorna sprack i botten när vattnet frös till is!
Katastrof! 

  

Nu ska vi i alla fall försöka rädda dem genom att sänka ner dem i vattenbad så de mjuknar lite och sedan försöka slå tillbaka botten med hammare och lägga på någon form av mjuk plast som stelnar och hoppas att de kommer att hålla tätt. Dessutom har de ju mörknat i träet och rostat på ringarna, men vi får se om de går att skrubba fina igen. 
Nu ser de ju bedrövliga ut :(


Månadens favorit

Kanske lite otippat att bli månadens favorit så sent som i maj blir hyacinten, men dels är våren lite sen i starten, så de blommar för fullt och dels är de ju så otroligt vackra och kraftiga med livfulla färger och sin starka ljuvliga doft som känns bara man går i närheten av rabatten!




Här kan du läsa om fler bloggares favorit för månaden.

måndag 6 maj 2013

Äntligen har våren kommit!

Det tog tid men äntligen har snön försvunnit och blommorna har börjat titta upp i rabatten! 

Först var det blåsippor och krokus som tittade fram och visade upp sin färgprakt och nu är det knopp i både hyacinter och tulpaner.

 


Igår när jag tog en sväng med kameran hittade jag små söta scilla, minipåskliljor, primula, gullvivor och brokbladig lungört som redan blommar!

 








För att inte tala om vitsipporna i dikeskanten, de är ju så underbara, det om något är väl ett vårtecken!



Det har också tittat upp någonting, och jag har ingen aning om vad de ska bli när de blir stora, så det ska bli spännande att följa dem.
De sitter i en av de små rabatterna som jag grävde upp och lade igen i somras, men tydligen missade jag de här.
Där de sitter vet jag att det fanns pioner, vallmo, tulpaner, gullris och liljor, så möjligen är det någon lilja kanske?

Någon som känner igen de små rackarna?
(Bilderna är tagna med 1 ½ veckas mellanrum.)

 


Avhärdning

Nu är det dags att börja med avhärdningen av alla förkultiverade plantor som jag haft på tillväxt i vardagsrummet. 

Den här veckan har de lovat fint väder så jag känner mig hoppfull att de ska överleva hela dagen ute, medan jag är på jobbet. De står ju dessutom inne på altanen, så de är skyddade från eventuell vind och regn som kan överraska trots väderleksrapporten. 


(Det frostade glaset på kortsidan av altanen är inte frostat, som det ser ut på bilden, det är bara en tunn hinna av morgondagg som låg kvar när jag tog kortet i morse.)

fredag 3 maj 2013

Sorken?

När snön försvann upptäckte vi små gångar som kollapsat precis under gräsmattsytan på några ställen, (ganska långt från både trädgårdsland och rabatter, vilket jag är glad för), men jag har ingen aning om vem som bott här under vintern.
Sorken gissade min mor på och i sånna fall kanske det är idé att köpa en sån där liten apparat som man sätter ner i marken och som skrämmer iväg sorken med ultraljud utan att skada den.
Jag har inget emot sorkar, men de får inte äta upp mina blomsterlökar!